Misstänkta tjuvjägare har klippt omkring 5 km av elstängslet runt Murchison Falls nationalpark i Uganda, uppgav Uganda Wildlife Authority (UWA) för Daily Monitor. Ingen hade gripits när artikeln publicerades den 27 oktober. Myndighetens största oro är vad som tar sig genom luckorna: vilda djur som lämnar parken och går in i byarna intill.
Vad som faktiskt hände
De skadade sträckorna ligger i distriktet Oyam, i underdistrikten Myene och Kamdini. Movadi Turyatemba, parkens tillsynsansvarige, sade att myndigheten misstänker tjuvjägare som klipper ledningen för att ta sig in i parken, möjligen med hjälp av några boende. Han sade att skadorna oftast sker nattetid, och därför måste team inspektera stängslet varje dag.
UWA startade stängselprojektet 2022 för att minska konflikterna mellan vilda djur och människorna som bor runt parken. Hittills har omkring 126 km satts upp i distrikten Buliisa, Masindi, Nwoya, Oyam och Kiryandongo. Bonny Omara, ordförande i en lokal församling, sade att de boende hittills sluppit intrång av djur, men att skadorna kan göra dem utsatta.
Detektionsluckan
Strömmen stoppade inte klippandet. De som är rädda för den tog sig ändå igenom, och skadorna upptäcktes i efterhand av patruller som går längs linjen. På ett stängsel som är längre än 100 km innebär en daglig runda att en lucka kan stå öppen i timmar, utan att någon vet vilken sträcka som ska kontrolleras först.
Kameror verifierar det de kan se, och videoanalys kan ge egna larm, men båda är beroende av siktlinje och belysning, och varje kamera ute på savannen behöver ström. Att täcka 126 km stängsel enbart med kameror är inte praktiskt. Det som saknas är en sensor som löper längs hela stängslet och rapporterar var det klipps.
Så hanterar RaySense detta
RaySense för stängsel använder en fiberoptisk kabel monterad på stängselnätet som sensor. Processorn läser vibrationer längs fibern, och dess AI skiljer en person som klipper eller klättrar över stängslet från vind och regn. En processorenhet hanterar upp till 100 km fiber med detekteringspunkter var 3:e meter. Fibern leder ingen ström, så det finns ingen fältelektronik eller några skåp längs sträckan, och den påverkas inte av elektromagnetiska störningar eller blixtinducerade överspänningar.
På sträckan vid Oyam skulle en fiber på stängslet göra varje avsnitt till en övervakad linje. Den som klipper tråden nattetid skapar ett vibrationsmönster på en viss punkt. Larmet ger driftcentralen den positionen så snart klippandet börjar, så att ett rangerteam kan åka till rätt avsnitt i stället för att hitta skadan vid nästa runda. Där en kamera täcker punkten kan operatören ta fram den för att verifiera. Om själva fibern klipps fortsätter systemet att detektera fram till klippet.
Det finns begränsningar. RaySense detekterar kontakt med stängslet, så en person som står nära utan att röra det utlöser inget larm. Att montera en sensorfiber på ett elstängsel för vilda djur kräver en platsundersökning, eftersom produktsidan inte nämner elstängsel specifikt. Djur som stryker mot stängslet är en trolig källa till obefogade larm, och känsligheten måste ställas in på plats. Ett larm hjälper dessutom bara om någon kan agera, vilket i en stor park innebär att patrullerna planeras utifrån larmen.
Vad anläggningsägare bör fråga
Hur får vi i dag veta att vårt stängsel har klippts, genom ett larm eller genom nästa patrull? Hur många timmar kan en lucka på våra längsta sträckor stå öppen innan någon ser den? Om ett larm kom i natt, skulle vi kunna säga vilket avsnitt vi ska skicka folk till?
Sammanfattningsvis
Murchison Falls har 126 km stängsel och team som går längs det varje dag för att hitta nattens skador. En fiber på stängslet kan rapportera ett klipp och var det sker medan det pågår, och patruller och kameror bekräftar sedan vad de hittar. Prata med RBtec om långa perimeterstängsel, eller läs våra Fallstudier.
